2010-04-04

SJ i hetluften, igen.

En god vän till mig uppmärksammade mig på följande.

En ingress på SvD lyder,

”Svartabörshandeln med billiga SJ-biljetter stoppas. SJ inför redan på onsdagen personliga biljetter, vilket kräver legitimation på tågen.”

Så långt är jag med. Även om jag inte anser att man bör ha ”personliga” biljetter med resulterande registerförning av sina resenärer. Man bör, i ett fritt land, kunna resa utan att det registreras vem du är, var du reser ifrån, vart du reser och när.

Sedan kan man läsa ingressen på E24,

”Nu ska Konsumentverket utreda SJ:s biljettpriser och marknadsföringen av de, så kallade, billiga biljetterna. Frågan är om de billiga biljetterna finns.”

Det är nu det uppstår ett problem, enligt mig, med argumentet för just de ”personliga” biljetterna. Om det finns så starka misstankar om att de billiga biljetterna inte existerar att det måste utredas, hur kan det då motivera registrering och bokförning av medborgarnas resor och införande av ”personliga” biljetter? Vilka är det då som kommit över de ”billiga” biljetterna, om vanliga resenärer inte ens kan boka dem med SJ:s hjälp, för att sedan sälja dem vidare?

”-Även om man har varit i kontakt med SJ har dessa biljetter inte hittats till de uppgivna priserna. När SJ inte ens själva lyckas ta fram de billiga biljetterna som marknadsförs funderar man om dessa verkligen finns, säger Jessie Cargill-Ek, jurist på Konsumentverket, till Dagens Nyheter (DN).”

Detta väcker en liten gnagande tanke om att det ligger något annat bakom Statens Järnvägars beslut om att införa register och ”personliga” biljetter.