2011-02-16

Regeringens dualitet?

Dessa tankar skriver jag som en reflektion på Regeringens förslag om bistånd till nätaktivism och digital demokratisering.

http://www.regeringen.se/sb/d/14389/a/160879


Kommunikations och informationsfrihet, dessa två är ett par av grundpelarna i ett fritt och öppet samhälle. Projekt som stödjer dessa två principer om frihet borde stödjas fullt ut av länder som säger sig värna om demokrati och mänskliga rättigheter.

Utan tillgång till fri information och fri kommunikation hålls stora delar av världens befolkning ovetandes om allt från utbildning till politik, forskning och framsteg. För att inte nämna förmågan att sprida sina egna tankar och kunskaper och ställa frågor samt söka svar på de frågor man själv har är starkt begränsade.
Att främja demokrati, spridning av kunskap och fri information och kommunikation är något jag tror att de flesta ställer sig bakom, men här skär det sig en smula i mitt medvetande. Varför? För att jag skäms.

Jag lever i ett land som på ytan har det mycket bra. Vi har arbete till de flesta, och ett hyfsat generöst sjukvårdssystem. Vi har skolor, barnomsorg och äldrevård, ett generöst vägnät och de flesta har tillgång till bra kollektivtrafik. Jämfört med många andra länder har vi även låg kriminalitet och bra kriminalvård. Vad som glädjer mig mest är att vi alla fortfarande kämpar för att driva på utvecklingen och förbättra alla dessa områden. Nå, alla områden utom ett, nämligen det redskap som främjar just informations och kommunikationsfrihet.

På senare tid har vi sett väldigt många lagförslag som sätter redskap i händerna på dels ekonomiska intressen, men även vår regering, som mycket enkelt kan användas för att inskränka just det vi vill stödja i andra länder. Vare sig det är med vilje, eller som en oönskad bieffekt, så riskerar man censur och blockeringar och riskerar att förvägra individer tillgång till fri information och kommunikation, och detta får mig att må illa.

Hur kan vi, som går från en öppenhet aldrig tidigare skådat i ett samhälle, helt plötslig vända på en femöring och med ena handen sätta våra egna friheter på spel för att samtidigt, med den andra handen, säga oss vilja belöna de som försöker bygga upp det vi bryter ner?

Jag kan, handen på hjärtat, inte ställa upp på detta förrän vi rensat upp i vårt eget träsk och lever som vi lär. Allt annat vore hyckleri.

Jag kommer därför fortsätta som förut, och göra det lilla jag kan, för att främja arbetet på hemmaplan med att bevara vår kommunikations och informationsfrihet.