2015-03-26

Kampen mot våld och droger.


Vi ser och läser många artiklar om gängkrig, skottlossningar, knivdåd och misshandel i anknytning till droger, och situationen gör våra städer, gator och hem osäkra. Denna situation är inte hållbar och skapar ett stort orosmoln över vårt samhälle.

Polisen har till uppgift att arbeta för att förebygga och åtgärda dessa problem, men det är ett tufft och många gånger otacksamt arbete. De stöter ständigt på mycket obehagliga situationer som inte bara är tuffa psykiskt och känslomässigt, men som även kan innebära ett hot om fysiskt våld.

Detta är tyvärr något som våra poliser får räkna med i sitt yrke, och det är beundransvärt att människor bryr sig om andra till den grad att de är beredda att riskera sin egen hälsa för att hjälpa samhället att bli lite säkrare för oss som tar denna säkerhet för given.

Ett problem som kan krocka med polisens arbete är det faktum att de allra flesta av oss människor är genetiskt programmerade att inte utsätta oss själva för fara i onödan. Detta är mycket sunt naturligtvis, men beslut kring detta beteende sker oftast omedvetet.

Det samma gäller naturligtvis Polisen som organisation. Cheferna vill naturligtvis inte se sina medarbetare utsättas för onödig fara, så Polisen gör naturligtvis allt för att försöka minimera riskerna. Skyddsutrustning och utbildning är de främsta redskapen de har att tillgå, men detta räcker naturligtvis inte alltid, och det är de nog plågsamt medvetna om. 

Att därför angripa brukare i kriget mot de kriminella är dels säkrare för polisen i fråga, och ger även ett snabbt resultat. De beslagtar drogerna, processar brukaren och går sedan vidare till nästa brukare vilket är en taktik att försöka att dra undan kunderna under fötterna från langarna, men de riskerar med denna taktik att undvika de större problemen och den allvarliga bristen med denna taktiken är att den inte ger den effekt som förväntas. 

Denna taktik har använts så pass länge att vi klart skulle sett resultat, men sagda resultat uteblir.  Med detta sagt så är naturligtvis inte arbetet i sig helt onyttigt, men de kriminella elementen fortsätter att frodas.

Det kan finnas en annan väg att gå, och det är att legalisera själva bruket av droger samt att implementera en statligt styrd försäljning av substanser med kända doser, effekter och biverkningar.

Detta skulle angripa de våldsamma elementen och gängen på flera plan.

De skulle inte längre kunna utöva påtryckningar på brukarna. Detta skulle leda till att brukarna själva utsätts för mindre våld och hot i samband med att de söker droger. Langarna skulle i det närmsta se sig själva utan en majoritet av sina kunder, vilket naturligtvis skulle minska antalet langare.

Även den inkörsport  till att testa droger bland unga, närmre bestämt att skolbarn används som påtryckningsmedel och langare av kriminella gäng, skulle undermineras totalt.

De kriminella gängen skulle se en minskad intäkt från försäljning vilket direkt skulle påverka deras ekonomiska möjlighet att köpa och sälja kriminella varor och tjänster, om man nu får uttrycka sig så.
Denna effekt hade snabbt spridit sig upp till de som är de stora vinnarna kring droghandeln, vilket i sig skulle underminera hela deras verksamhet.

Allt detta skulle leda till färre drogrelaterade gängkrig, men även skapa en större trygghet för samhället i stort.

Det finns andra positiva effekter av att legalisera bruket och införa reglerad försäljning. 

Polisen skulle frilägga stora resurser på att utreda andra typer av allvarliga brott så som våldtäkter och misshandlar i och utanför hemmen, men det skulle även skapa en lite tryggare arbetsmiljö för våra poliser. Detta är något som i sig skulle kunna få ofantligt många positiva följder för samhället i stort.

För brukarna själva skulle en stor del av den stigmata det innebär att klassas som kriminell komma att försvinna, vilket skulle leda till att fler kan söka hjälp för sitt missbruk utan att för den delen riskera att förlora sitt arbete, sin familj och potentiellt hela sin ekonomiska framtid.

Intäkterna från den reglerade försäljningen skulle oavkortat kunna gå till vår allmänna sjukvård, men skulle även kunna användas till hjälpinsatser för att bekämpa missbruk.

Runt om i världen, och i Europa, höjs nu röster för att en förlegad och ohållbar taktik skall ersättas mot något som bevisligen fungerar. Det är hög tid att även Sverige tar till sig av detta, dels ur integritet och rättssäkerhets perspektiv, men även för att vi faktiskt alla är delaktiga i dessa problem.

Vi KAN göra något, och att då vända ryggen emot och inte diskutera detta på högsta politiska plan är inte det minsta ansvarsfullt.

Andra som bloggat och publicerat kring detta är;