2015-10-14

Del 11-12, Basinkomst [Medborgarlön], sociala myndigheter och arbetsmarknadspolitiska program.



11. Minska kostnad för sociala myndigheter.

Sociala myndigheter kostar samhället stora summor var år som sätts av i budgeten. I och med att ohälsa, utförsäkringar, arbetslöshet med mera ser ut att öka framöver så kommer även utgifterna att öka år för år.

Införandet av Basinkomst skulle innebära att exempelvis socialkontoren skulle kunna ägna sig åt viktigare saker än ekonomisk administration vad gäller bidragstagare.

Socialtjänstlagen. (2001:453)


Socialtjänstlagen skulle kunna skrivas om till stora delar vad gäller rätten till ekonomiskt bistånd. Detta skulle leda till förenklingar vid uppdrag Sociala myndigheter utför, exempelvis ställa upp för utsatta barn och vuxna. Den ekonomiska tillsynsverksamheten skulle i stort kunna läggas ned i sin helhet.

1 kap. Socialtjänstens mål

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas
- ekonomiska och sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

Skulle kunna skrivas om till;

1 § Samhällets socialtjänst skall på demokratins och
solidaritetens grund främja människornas
- sociala trygghet,
- jämlikhet i levnadsvillkor,
- aktiva deltagande i samhällslivet.

Ingen stor skillnad kan tyckas, men fokus på social trygghet är ett starkt kliv i rätt riktning om mer medel kan ligga till grund för att främja goda familjeförhållanden samt andra frågor.

Jämlikhet i levnadsfrågor rör inte enbart ekonomi, utan även allas lika rätt inför lagen och som individer i samhället i stort. Den ekonomiska biten faller alltså bort till förmån för övriga frågor.

Möjligheten till att aktivt kunna delta i samhället med Basinkomst förstärks ofantligt, och även om punkten bör stå kvar, så lättas här arbetsbördan på de sociala myndigheterna.

4 kap. Rätten till bistånd

Detta kapitel skulle helt enkelt kunna slopas i sin helhet och besparingarna kan läggas till att finansiera Basinkomsten.


12. Minska kostnader för arbetsmarknadspolitiska program.

En stor del av Basinkomsten kan finansieras med att arbetsmarknadspolitiska åtgärder och all den myriad av ersättningar som finns vid olika skeden av arbetslösheten kan dras in i sin helhet.

Totala kostnaderna för samtliga program 2013 uppgick till drygt 36 miljarder kronor (2012: 33 miljarder), som fördelade sig med 21,3 miljarder på program med aktivitetsstöd (2012: 19,8 miljarder), 12,6 miljarder på de särskilda insatserna i form av lönestöd för anställning av personer med funktionsnedsättning (2012: 11,7 miljarder) 2,2 miljarder på anställningsstöden (2012: 1,4 miljarder).

Totala kostnaderna ökade med ca 3,3 miljarder jämfört med 2012. Ökningen beror på det ökade antalet deltagare både med aktivitetsstöd och lönestöden.

Som nämnts ovan i punkten Bekämpa arbetslöshet, så kommer fler att kunna studera vidare och skaffa sig alternativa sysslor under längre perioder av arbetslöshet. Inga mer FAS I-III, inga utskrivningar och inga obligatoriska åtgärder.

Inga slavlöner på 90skr/dag och inga repressalier för olyckliga omständigheter med missförstånd på praktikplatser eller mellan arbetssökande och arbetsförmedling.

Kostnaden för dessa ersättningar, verksamheter och den omfattande byråkratin som krävs för att driva dessa är mycket ansenlig som beskrivs ovan, och kommer finansiera en stor del av Basinkomsten.

Arbetsförmedlingen kan därmed återgå till att faktiskt förmedla arbeten mellan arbetsgivare och arbetstagare så som det en gång i tiden var tänkt, och inte agera kontrollmyndighet inför Sociala myndigheter och skatteverket. 

Forts. i del 13.